Jag har nog alltid vetat att den världen jag lever i just nu är inte den världen jag vill leva i. Allt känns så jävla trassligt, så upp och ner här. Kärlek kan aldrig bara vara kärlek. Nej, kärlek måste omfatta allt annat. Bekymmer, oro, tvivlan. Varför är det så? Varför kan kärlek inte bara innefattas som känsla, passion. Att älska.
Och livet. Livet kan aldrig bara vara att leva. 
Men visst kan man ändra på det. Bara man vill. Och det vill jag göra. Så for what it's worth, ska jag leva varje dag som om det vore min sista. 
Du kanske vill göra som jag?
Carpe diem.

Och försök att ge kärlek. Inte kärlek till alla, inte kärlek till de som sårar er. Men ge kärlek till de ni bryr er om - för det är de som står där när regnet faller ner. Det är de som står där när ni är som mest sårbara. Så kramas lite extra, pussa eran älskade fler gånger än vanligt.

xoxo